Oliver Stones intervju med Putin var tydligen för bra!

Anna-Lena Laurén använder än en gång Putin som nåldyna i en nedlåtande krönika i DN, nu med anledning av Oliver Stones fyratimmars intervju med den demoniserade presidenten. Hon måste röra sig i mycket begränsade kretsar i Ryssland, både intellektuellt och geografiskt, för att ha så en så enögd syn på verkligheten och politiken.

Några rader till Laurén:

Oliver Stone får ut många timmar med Putin, ”men nästan ingenting nytt” skriver du i din DN-krönika idag. Men jag tycker inte att du har rätt när du skriver att det mesta ”har vi hört förr”, och som du exemplifierar med:

”CIA-agenter ställde till med revolutionen i Ukraina. Nato omringar Ryssland och tvingar Moskva att reagera. USA behöver Ryssland som fiende. Putin tog över ett konkursfärdigt land och gjorde det framgångsrikt.”

Men vi har inte hört det förr, och definitivt inte i den genomtänkta och analyserande form som framstående amerikanska professorer har formulerat saken. Den fundamentala analysen av Ukrainafrågan gjordes av den respekterade och konservative statsvetarprofessorn John Mearsheimer i den likaledes högt ansedda tidskriften Foreign Affairs. För DN är det en text som inte tycks existera (enda träffen på Mearsheimers namn i samband med Ukraina är en replik av utomstående författare på en debattartikel av en utomstående debattör). Mearsheimer argumenterar övertygande om varför huvudansvaret för situationen i Ukraina vilar på USA och NATO.

En annan respekterad professor som ägnat hela sitt akademiska liv åt att studera Ryssland är Stephen Cohen, likaledes icke-existerande för DN (enda träffen i arkivet är i samma replik som den Mearsheimer förekom i). Cohen är väl en av få som verkligen läste hela avtalsförslaget (ett par tusen sidor) som EU förelade den dåvarande ledningen i Ukraina runt 2013. Han hävdar att EU krävde ett exklusivt avtal som uteslöt Ryssland, medan Ryssland erbjöd ett trepartsavtal inkluderande EU. (Den frågan har förvridits till raka motsatsen i västpropagandan, men man kan fråga hur sannolikt det är att Cohen skulle sätta sin akademiska heder på spel med ett felaktigt påstående som lätt kan kontrolleras.).

Eftersom Ukraina inte radikalt kunde klippa av kontakterna med sin största handelspartner Ryssland, så var det EU som indirekt tvingade fram att avtalet istället skrevs med Ryssland. Det är alltså en helt annan historia än den ”vi hört förr”.

Att USA skulle behöva Ryssland som fiende har vi förstås aldrig hört om i västliga medier. Där låter det på annat sätt. När USA-trupper ägnar sig åt militärmanövrer i främmande länder på andra sidan jordklotet, ett stenkast från ryska gränsen, då handlar det enligt våra medier om försvar. Men när ryssarna svarar med manövrer på sitt eget territorium då är det aggression.

Att borgerliga själar i Sverige, inklusive DN, verkligen arbetar hårt på att göra Ryssland till fiende kan inte ifrågasättas av någon med fungerande hjärna. Och det tycks för de borgerliga ideologerna inte spela någon roll att de är med och bygger upp en spänning som kan komma att lösas ut med ett storkrig. Ett krig som mycket väl skulle kunna bli slutet för mänskligheten.

Du själv [Laurén], som kan följa ryska medier, har säkert hört en del annat förut. Men informationen i våra medier om Ryssland och Putin är osannolikt enkelspårig, demagogisk och propagandistisk. Studera till exempel när Putin uppträder på Valdaikonferensen under tre-fyra timmar och svarar på frågor från utländska journalister. Ur detta väldiga material plockar våra medier bara ut en eller två sidokommentarer (som du gjorde ur Stonefilmerna) som är avsedda att framställa Putin i löjlig dager.

Det är ju inte så att Putin är extremt underhållande, men för att vara politiker är han ett under av saklighet i jämförelse med våra schablon- och floskelautomater. Och för de förståsigpåare i väst som (utan att ha en aning) ständigt och med säkerhet ”vet” hur Putin tänker och vad han avser så finns ett gediget material på nätet där man istället kan höra det direkt från hästen mun. Och det är mestadels något helt annat, och ibland dessutom tänkvärt.

Att Putin tog över ett Ryssland som hade pressats ner till botten av träsket under 90-talet är något du säkerligen vet mer om än de flesta. Du måste ju ha träffat många av offren för en av de värsta sociala katastroferna i fredstid som något industriland har genomlidit (och som krafter i väst var starkt medskyldiga till). Långt om länge – efter 30 år – sände SVT en dokumentär som övertygande och gripande visade vad som hände under denna skräckperiod. (Dokumentären sändes lite undanskymt i Kunskapskanalen, och jag har inte sett något omnämnande av den i DN.)

Du är för ung för att ha upplevt det första kalla krigets djupaste fas. För oss som inte har den glädjen (av att vara tillräckligt unga) så är dagens propaganda en beklämmande upprepning av exakt samma mekanismer som kom till användning då. Att demonisera andra länder och andra politiker är den enklaste sak i världen. Tekniken har använts inför alla krig, och den har fungerat skrämmande väl.

Sovjetunionen var naturligtvis aldrig ett hot mot något land utanför Warszawapakten (Afghanistan kunde beskrivas som en R2P-operation till hjälp för en laglig regering), men var oumbärligt som förevändning för väst i kampen mot folkliga befrielserörelser och mot andra ”alltför demokratiska” regimer och folk. Och metodiken för att förtala Ryssland och bygga upp en ny rysskräck är närmast punkt för punkt identisk med den som förekom då. På den tiden fanns i stort sett ingen möjlighet att få alternativ information, till skillnad från idag. Det förhållandet att resultatet ändå blir detsamma är en bekräftelse på Herman & Chomskys beskrivning av makten hos den ”propaganda model” som styr verklighetsbilden hos oss.

Den ryska staten, liksom de flesta stater, kan kritiseras för förkastligt agerande av många orsaker, och jag är inte ute efter att urskulda Ryssland. Men vi lär av den moraliska universalismens axiom att vi skall ställa samma krav på oss själva som vi ställer på andra. Vi bör alltså alltid börja med att rannsaka vårt eget beteende. I den aktuella frågan menar jag att vi skall ha kravet på oss själva att inte hetsa fram ett rysshat som kan leda till något ohyggligt bortom alla gränser. Alldeles särskilt som den hetsen bygger på en ideologiskt betingad fördumningsprocess där media bidrar med en avsiktlig förvrängning av verkligheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *