månadsarkiv: augusti 2014

DN vill se mera blod – Putin är mera taktisk

Dagens Nyheter svävar då och då ut i hurtig blodtörst. Som igår då en ledarartikel efterlyste ”Lite mer amerikansk hotfullhet, tack!”. Det totala politiska moras som USA skapat genom ett groteskt och komplett omoraliskt anfallskrig mot Irak har fått alla förväntade följder, nu senast framväxten av ISIS. Så det som USA:s våld har skapat bör nu, enligt DN, bekämpas med ännu mera våld. En mail till ledarskribenten:

al-Baghdadi [ISIS ledare] lär ha varit en relativt obemärkt man som fick bevittna USA:s horribla övergrepp och mördande i Falludja, en erfarenhet som gjorde honom till den han nu är. Om vi i vårt västliga självförhärligande och med våra olagliga, omoraliska och blodiga krig fortsätter att skapa tio terrorister för var och en vi dödar så skulle vårt behov av ”amerikansk hotfullhet” aldrig sina.

Nästan all den krigiska oro i världen vi lever med nu har sin yttersta grund i europeisk strävan efter världsherravälde, med rötter flera sekler tillbaka. Våra ättlingar i USA har numera övertagit den ledande rollen i den härskarambitionen. Vi har alltså skapat våra egna fiender och håller ständigt på med att stärka dem. Våld är framgångsrikt bara om man lyckas utrota eller helt kuva sin motståndare, och det kan väst inte hoppas på med dagens fiender. I alla andra fall är krig kontraproduktiva. Obama tvingas nu rota i västmakternas egen blodiga avföring.

Det finns ett självklart och överlägset alternativ till krig som DN av någon suspekt anledning sällan framhåller: massiva humanitära insatser som vinner folken, som i sin tur själva avväpnar terroristerna. Ryssland är nu på väg att ge västmakterna en lektion i taktik med sin stora humanitära konvoj till Donbass. Skall de 7 000 nynazistiska galningarna i den s.k. Ukrainska milisen öppna eld mot lastbilar med Röda Korsets emblem? Se och lär av skicklig taktik vill man säga till västvärldens alla hökar, inklusive DN:s. (Det kanske inte är en tillfällighet att Ryssland har haft historiens främsta schackspelare?)

Jag tillönskar dig ett liv i fred, och att våra barn aldrig skall behöva se ut som barnen på bilderna från Gaza!

Skuldbubblan växer – liksom risken för en kollaps

Vår privata skuldbubbla i Sverige fortsätter att växa månad för månad. Internationella expertorgan som OECD, EU och Världsbanken varnar Sverige i allvarliga ordalag för en kommande finansiell kris. Men här tycks det bland alla ekonomer bara vara riksbankschefen Stefan Ingves som är allvarligt bekymrad, även om hans försök att dämpa lånecirkusen med hjälp av hög ränta inte har haft effekt. Och våra bankekonomer ser inga som helst problem.

Huslånebubblan i Sverige har ökat med gigantiska två biljarder på tio år, en tillväxt som inte har någon täckning i samhällets reella, produktiva ekonomi. Det handlar alltså till stor del om fiktiva pengar som inte utgör någonting annat än en diskontering av verklig tillväxt under lång tid framöver. Svenska banker har mycket riktigt en dubbelt så stor utlåning som inlåning, en ”merit” som gör dem världsledande; de hanterar luftpengar.

Regeringen lutar sig tillbaka och pekar på den ökade kapitaltäckningsgraden för bankerna och frivilliga krav på amortering. Det faktum att sådana minimala åtgärder inte har haft någon inverkan på skuldökningen tycks inte bekymra politikerna. Våra mest ansedda ekonomer tiger i frågan och skriver om helt andra saker i sina krönikor. Kanske lutar de sig mot den kvasireligiösa dogmen om marknadsmekanismernas ofelbarhet och tror att allt löser sig.

Som ett undantag fick en ekonom med åsikter om krisens allvar komma till tals på DN Debatt nyligen. Han varnade för att åtgärder som att slopa avdragsrätten för räntekostnader i själva verket skulle riskera att spräcka bubblan. Den slutsatsen har säkerligen en generellare giltighet. Varje åtgärd som är tillräckligt kraftfull för att vända lånekurvan neråt innebär en uppenbar risk för att lavinen utlöses. Om åtgärderna nämligen får verklig effekt så kommer rimligen de mest sårbara hushållen att få allvarliga problem, och normalt leder det till en kedjereaktion som slutar i att bubblan spricker.

Riksbanken kapade räntan rejält senast, vilket kan tolkas som att Ingves försök att dämpa skuldökningen har avslutats och överlåtits till andra (varav ingen har reagerat på allvar). Sänkningen betyder mera fotogen på brasan, och någon vändning finns inte i sikte. Bankerna eldar på och öser ut lån som genererar stora vinster, i förvissning om att skattebetalarna tar hand om notan den dagen allt rasar. För varje dag som skuldberget växer kommer raset att bli värre.

Höstar och valår är bra perioder för finanskrascher, som dessutom brukar inträffa när allt ser ut att fungera perfekt och när (nästan) ingen ser några annalkande kriser. En liten störning någonstans i världens ekonomier kan räcka som tändande gnista. Om jag hade ett hus att sälja skulle jag göra det utan minsta dröjsmål.