månadsarkiv: mars 2014

Anpassad tryckfrihet och opassande rättstillämpning

Med Internet har hela världspressen hamnat på bara tangentbords avstånd, och det enda som begränsar tillgängligheten är bristen på tid. Men tar man sig ut till de största drakarna bland västvärldens mainstream-tidningar så blir en sak förbluffande tydlig: konformismen! Samma nyheter tas upp och beskrivs ur samma vinklar och med samma kommentarer, med bara smärre variationer av kulturell natur.

Likformigheten mellan de stora tidningarna stärker Chomskys beskrivning av propagandamodellen, en informationsstyrning oändligt effektivare än diktaturernas eftersom den formella tryckfriheten gör oss blinda för de stora redaktionernas självcensur som verkar i en och samma riktning. De stora tidningarna utgör, eller ingår i, stora företag vars intressen naturligt sammanfaller. Något annat än kongruens i de stora frågorna hade varit förvånande.

Men de små tidningarna och tevestationerna existerar också och kan förmedla bilder av världen som ibland avviker totalt från mainstream. Något genomslag i det allmänna medvetandet får de visserligen inte, men de finns. Och de finns framför allt i USA, trots frånvaron av t.ex. en arbetarrörelse där, men kanske påverkat av att mainstream i USA genomsnittligt ligger något till höger om motsvarigheten i Europa.

En liten men inte helt marginell tidning i USA är The Nation, som följaktligen kan välja ämnen och synpunkter lite vid sidan av huvudfåran. Exempel på ett sådant ämne, som aldrig lär dyka upp i en borgerlig svensk tidning, är historien om Ryan Holle från Florida, USA.

Ryan hade aldrig tidigare varit föremål för någon polisundersökning. Men efter en fest i sitt hem lånade han ut sin bil till en rumskamrat, något han gjort utan problem många gånger, och gick la sig i sin säng och somnade. För detta dömdes han sedermera till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning. Om inget speciellt inträffar så kommer han att dö som fånge därför att han lånade ut sin bil och gick till sängs.

Rättsprincipen som lett till detta groteska resultat, och som avskaffats i alla civiliserade länder utom USA, kallas Felony murder rule. Den innebär att om en person dödas i samband med ett annat allvarligt brott, så kan alla som deltagit i det andra brottet dömas för mord, även om de inte har något med dödandet att göra.

I Ryans fall hade kamraten tillsammans med några andra åkt till en lägenhet där de visste att en kvinna sålde marijuana. De försökte komma över knarket med våld och under deras försök att tränga sig in dödades droghandlarens tonåriga dotter. Samtliga som kommit i bilen fick stränga domar. Den kvinnliga langaren fick tre års fängelse för droghandel. Men också Ryan Holle anklagades enligt felony murder rule för att ha lånat ut sin bil.

Ryan erbjöds i en plea bargain (ännu en bisarr juridisk företeelse) fängelse i tio år, men han trodde på rättvisan och valde rättegång. Nu sitter han inlåst på elfte året och har just fått en nådeansökan avslagen…

(I ärlighetens namn hade New York Times för några år sedan en artikel om Ryans öde.)